Lotta Dykning pa Phi Phi.
Ahhh!!! Jag ar sa stolt over mig sjalv. Kl 8 i morse traffade jag upp min dykinstruktor Kris, som noga viste att jag var livradd for denna utmaning att DYKA!
Vi akte ut med baten Princess Scuba Diving, redan nar han borjade ga igenom dom olika tecknen som galler under ytan blev jag sa radd och tangte innom mig att vad har jag givit mig in pa!?
Nar val baten stanade och all utrustning var pa fick jag ova att andas in av luften i tuben bak pa ryggen.. det var ungefar som att andas normalt, bara det att det kandes valdigt obehagligt..
Val ute pa batens ende, fragade jag om man inte kunde ga i ner for stegen.. Da skrattade han och berattade att din utrustning vager over 35kg sa det ar nog inget att rekomendera.. :)
Nar jag val hoppade i vattnet flot vi med huvudet avanfor ytan med hjalp av luft i vasten, lite spott i cyklopet for ingen immabildning och in med regulatorn i munnen och en titt ner i vatten.!!! Aaaaa!!! Det var sa djupt och sa manga fiskar, STORA!! Jag var sa radd! :(
Kris lugnade ner mig och sa att ingenting ar farligt, forutom de giftiga fisakarna och dom ror vi inte..
Vi borjade vid en boj med ett rep som gick ner till botten.
Ovningar som vi var tvugna att gora var att ta ut regulatorn under vatten blasa lite bubblor, och in med den i gen..
munnen fylls ju da med vatten, men sa fort man blaser ut i regulator forsvinner vattnet ur munnen. Andra ovningen var att fylla cyklopet med vatten och lyfta huvudet uppat och blasa ut genom nasan.. det var vaaaldigt obehaglit kan jag saga..
Vi lag fortfareande bara med huvudet precis under vattenytan och bara de kandes helt forfarligt otackt! Upp till ytan igen och pusta ut och lugna mig lite.. Ner igen.. Lugnare och lugnare kande jag mig.. och till slut blaste vi ut mer o mer luft i vasten och skonk djupare, for varje halv meter var vi tvugna att halla for nasan och tryckutgamna oronen for att inte trumhinnan ska sprackas..
Jag tittade upp pa vattenytan och sag att jag var ca 3 meter under vattenytan.. Fick lite panik och pekade med tummen uppat att jag ville upp.. men Kris tog tag i mig och visade med handen, andas lugnt. lugnt..
Jag blev lugn igen, tryckutgamna oronen kanner man nar man behover sa det var inte alls ngt problem. Vi pyste ut mer och mer luft ur vasten och skonk allt djupare och djupare, Kris visade mig hans klocka pa armen.. vi var nera pa 6 meter, Jag fick en kick att se att jag klarat det och Kris visade mig tecken med handen ar allt ok? Jag kande att allt var valdigt ok och jag fick gora samma tecken tillbaka :) Kriss klocka pep till och det menades att vi kunde nu ga ner annu djupare om vi ville.. till slut stod jag med mina simmfotter pa sandbotten och pa Kriss klocka stod det 9 meter :) Vi holl fortfarane i repet och jag kunde lugnt titta mig omkring pa alla fantastiska koraller och alla Hitta Nemofiskar :)
Efter en fem minuter pa botten gick vi upp langsamt langsamt mot vattenytan.. Tillslut fattade jag att jag faktiskt att jag lyckats med min radsla.
Upp pa baten igen och och i vag till nasta rev.. Och jag tankte, jag ska inte dyka ngt mer nu. Jag ar nojd.
Men Kriss sa att nu ar det dags att ova mera och jag tangte nej, nej, nej jag vill inte mer nu.
Men jag hade liksom inget att satta mig i mot kandes det som och nu fick jag ova vid baten sa att jag riktgt kunde byta regulator med Kriss och att jag kunde tomma masken pa vatten ifa att jag skulle behova det pa nasta dyk..
Det funkade ratt sa bra och vi borjade vart andra dyk.. har var det totalt 40 meter djupt, men nu var radslan borta for vattnet och dess djup och det kandes jatte skont. Ur med luft i vasten lite, lite i taget och tryckutgamna de stackars oronen :)
Inget rep den har gangen utan nu fick jag vanda pa steken med huvudet nerat och simma med fenorna..
Vi simmade bland koraller och stora, stora fiskstimm simmade bredvid oss, en del sma fisk som sillar typ och sedan stora som laxar.. det kandes lite obehagligt att de komm sa nara, men allt var sa vackert med alla koraller, stora havshummrar och allt vad det nu var.
Allt kandes jattebra och nu dok jag ju verkligen pa riktigt, Kriss gjorde tecknet for "allt ok?" flera ggr och det kandes tryggt.. han visade mig klockan och va hade varit nere i 20 minuter och nu var vi nera pa 12 meters djup. Helt fantastiskt!
Vi simmade vidare och jag bara njot av lugn och harmoni och allt fashinerande att se..40minuter hade gatt och Kriss pekade med tummen uppat och vi skulle nu sakta sakta ta oss uppat.. Han tog fram ett langt orange plast stycke som det stog Diving pa och fylde den med luft, det blev liksom som en orange pinne, en boj, for att inte speedbouts ska komma och kora over en med propellern.. vi steg sakta upp, upp och till slut var jag uppe och kriss klappade handerna och sa, det dar var verkligen sa bra gjort!! :) Jag har dykt!! De andra pa baten var profs och de beromde mig och sa att jag verkligen kommit langt pa bara en dag :0)
En mycket glad Lotta ar nu pa Phi Phi!! :)
Nu ska jag fira med min kompis fran Angelholm pa en svensk/ Norsk restaurang med Svenska kottbullar och egenhandigt potatismos! :0)
Vi akte ut med baten Princess Scuba Diving, redan nar han borjade ga igenom dom olika tecknen som galler under ytan blev jag sa radd och tangte innom mig att vad har jag givit mig in pa!?
Nar val baten stanade och all utrustning var pa fick jag ova att andas in av luften i tuben bak pa ryggen.. det var ungefar som att andas normalt, bara det att det kandes valdigt obehagligt..
Val ute pa batens ende, fragade jag om man inte kunde ga i ner for stegen.. Da skrattade han och berattade att din utrustning vager over 35kg sa det ar nog inget att rekomendera.. :)
Nar jag val hoppade i vattnet flot vi med huvudet avanfor ytan med hjalp av luft i vasten, lite spott i cyklopet for ingen immabildning och in med regulatorn i munnen och en titt ner i vatten.!!! Aaaaa!!! Det var sa djupt och sa manga fiskar, STORA!! Jag var sa radd! :(
Kris lugnade ner mig och sa att ingenting ar farligt, forutom de giftiga fisakarna och dom ror vi inte..
Vi borjade vid en boj med ett rep som gick ner till botten.
Ovningar som vi var tvugna att gora var att ta ut regulatorn under vatten blasa lite bubblor, och in med den i gen..
munnen fylls ju da med vatten, men sa fort man blaser ut i regulator forsvinner vattnet ur munnen. Andra ovningen var att fylla cyklopet med vatten och lyfta huvudet uppat och blasa ut genom nasan.. det var vaaaldigt obehaglit kan jag saga..
Vi lag fortfareande bara med huvudet precis under vattenytan och bara de kandes helt forfarligt otackt! Upp till ytan igen och pusta ut och lugna mig lite.. Ner igen.. Lugnare och lugnare kande jag mig.. och till slut blaste vi ut mer o mer luft i vasten och skonk djupare, for varje halv meter var vi tvugna att halla for nasan och tryckutgamna oronen for att inte trumhinnan ska sprackas..
Jag tittade upp pa vattenytan och sag att jag var ca 3 meter under vattenytan.. Fick lite panik och pekade med tummen uppat att jag ville upp.. men Kris tog tag i mig och visade med handen, andas lugnt. lugnt..
Jag blev lugn igen, tryckutgamna oronen kanner man nar man behover sa det var inte alls ngt problem. Vi pyste ut mer och mer luft ur vasten och skonk allt djupare och djupare, Kris visade mig hans klocka pa armen.. vi var nera pa 6 meter, Jag fick en kick att se att jag klarat det och Kris visade mig tecken med handen ar allt ok? Jag kande att allt var valdigt ok och jag fick gora samma tecken tillbaka :) Kriss klocka pep till och det menades att vi kunde nu ga ner annu djupare om vi ville.. till slut stod jag med mina simmfotter pa sandbotten och pa Kriss klocka stod det 9 meter :) Vi holl fortfarane i repet och jag kunde lugnt titta mig omkring pa alla fantastiska koraller och alla Hitta Nemofiskar :)
Efter en fem minuter pa botten gick vi upp langsamt langsamt mot vattenytan.. Tillslut fattade jag att jag faktiskt att jag lyckats med min radsla.
Upp pa baten igen och och i vag till nasta rev.. Och jag tankte, jag ska inte dyka ngt mer nu. Jag ar nojd.
Men Kriss sa att nu ar det dags att ova mera och jag tangte nej, nej, nej jag vill inte mer nu.
Men jag hade liksom inget att satta mig i mot kandes det som och nu fick jag ova vid baten sa att jag riktgt kunde byta regulator med Kriss och att jag kunde tomma masken pa vatten ifa att jag skulle behova det pa nasta dyk..
Det funkade ratt sa bra och vi borjade vart andra dyk.. har var det totalt 40 meter djupt, men nu var radslan borta for vattnet och dess djup och det kandes jatte skont. Ur med luft i vasten lite, lite i taget och tryckutgamna de stackars oronen :)
Inget rep den har gangen utan nu fick jag vanda pa steken med huvudet nerat och simma med fenorna..
Vi simmade bland koraller och stora, stora fiskstimm simmade bredvid oss, en del sma fisk som sillar typ och sedan stora som laxar.. det kandes lite obehagligt att de komm sa nara, men allt var sa vackert med alla koraller, stora havshummrar och allt vad det nu var.
Allt kandes jattebra och nu dok jag ju verkligen pa riktigt, Kriss gjorde tecknet for "allt ok?" flera ggr och det kandes tryggt.. han visade mig klockan och va hade varit nere i 20 minuter och nu var vi nera pa 12 meters djup. Helt fantastiskt!
Vi simmade vidare och jag bara njot av lugn och harmoni och allt fashinerande att se..40minuter hade gatt och Kriss pekade med tummen uppat och vi skulle nu sakta sakta ta oss uppat.. Han tog fram ett langt orange plast stycke som det stog Diving pa och fylde den med luft, det blev liksom som en orange pinne, en boj, for att inte speedbouts ska komma och kora over en med propellern.. vi steg sakta upp, upp och till slut var jag uppe och kriss klappade handerna och sa, det dar var verkligen sa bra gjort!! :) Jag har dykt!! De andra pa baten var profs och de beromde mig och sa att jag verkligen kommit langt pa bara en dag :0)
En mycket glad Lotta ar nu pa Phi Phi!! :)
Nu ska jag fira med min kompis fran Angelholm pa en svensk/ Norsk restaurang med Svenska kottbullar och egenhandigt potatismos! :0)
Kommentarer
Postat av: Angelica
Säger bara wow, Lotta! Vilken grej! Är avis! Fortsätt du att dyka på så kommer du bli ännu grymmare, åhh vad jag saknar dig! PUSS
Postat av: Mamma
Hej Lotta.
Oh vad roligt att få läsa dina berättelser och se fotografierna. Det känns tryggt att du är i goda händer. Var rädd om dig.
Kram från Mamma.
Trackback
